You'll always be my child... my as I am.

Känns som sekunden jag vart 18 så skulle jag förvandlas
och bli extremt självständig, kunna fixa allt själv och
ha allt jag behövde för att klara mig.
 
Vem bryr sig om verkligheten var annorlunda, jag var
ju vuxen, de skulle ja fixa själv.
 
Varför stötta i början tills jag lärt mig gå?
Kan jag inte gå får jag väl slå mig sönder
och samman tills jag lärt mig....
 
//Pussar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0