Du är nog den.

Känner inte igen mig, det här är inte jag
jag tar allting så enkelt, har förträngt hur det var
tillbaks i gamla i vanor, när du hörde av dig igen
Och jag ställer inte frågan, vad ville du egentligen....

Du är nog Den, som jag borde vara hos.


Kommer alltid undra, om jag gav upp en del av mig, genom att stanna.
Halva jag är någon annanstans.

//Pussar


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0