Hejdå är inte för alltid.

Smått traumatisk kväll i går, mormor gav bort
Keio permanent... Hon älskade den hunden väldigt
mycket, eftersom hon bor ensam är han hennes
sällskap och trygghet.
Hon ringde mig vid 2 och vid 5 var jag där, (ärla bussar
ni vet.) Fick vara vittne på kontraktet, där i stod
bland annat att i fall något skulle hända den nuvarande
ägaren kommer Keio raka vägen tillbaka till henne.
Fick också trösta henne efteråt, anorlunda känsla
att vara stödet och trösten. Men glad att jag fick
chansen att vara där för henne, hon betyder mycket.


Kommer sakna dig vännen, hoppas du får det bra. <3

//Pussar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0