thereasonisme

Nothing can touch me.... and it so good, it soo good, until it turn bad...... Pink - sober För första gången känner jag att det här är något jag inte klarar av. Jag brukar inte tappa tron på mig själv, har nästan aldrig hänt.... Hopplösheten, identitets förlusten, den är nästan för mycket. Det känns som om hjärtat försöker ta sig ur bröstet på mig. Mitt jobb identifierade mig, jag var en boende stödjare. Det var jag. Att hjälpa människor, att göra deras liv lite bättre och lite gladare varje dag var som luft. Nödvändigt för att fortsätta. //pussar