So blue
Kanske socionomprogrammet inte är så illa ändå?
Jag kanske är just där jag ska vara?
Igår var jag på sjukhuset och "praktiserade" och det
var.... ja hur beskriver man det? All sorg och smärta
som fanns där. Att dagligen hantera förlusten som är
människors värsta mardrömm, döden.
Det är nog inget jag är stark nog för, jag vill hjälpa och
stötta människor i vardagen mer. Och då kanske det
är lika bra och utbilda mig som socionom?
Det är ju inte riktigt så jag vill jobba men jag tror inte det
finns sådana jobb. Eller jo, personligassistent, men det
kan jag ju bli som socionom.... Eller?
Får kolla upp det, får ringa upp min stackars syo, igen
och fråga henne om personligassistent och boendestödjare
är ett jobb för en socionom.
//Pussar
Kommentarer
Trackback
