thereasonisme

Om jag bara visste vad som verkligen var sant
skulle jag kunna satsa allt på det.

Nu känner jag mig bara vilsen, splittrad.

Vet att jag tjatar om det men det upptar alla mina
tankar. Vet inte hur jag ska göra eller vad jag känner
för jag vet inte vad som är sant.
Och det är nästan jobbigast att inte veta, samtidigt
vet jag inte om jag vill höra sanningen.
Kanske har alla rätt? Kanske är det inget kvar?
Inget värt att gå tillbaka till för det jag trodde fanns
finns inte?
Människan jag älskade finns inte för han var någon
helt annan än den jag trodde? För inte kan människan
jag älskade betee sig såhär?

Alla frågor.

Och samtidigt måste jag hela tiden fokusera på att hålla
fingrarna borta från mobilen, från att smsa.

För trots allt så vill jag, vill vill vill, att allt ska vara
som förut. Innan jag visste att allt var fejk.

//Pussar